Ödets ironi

När jag gick i åttan på mellanstadiet så skulle vi skriva den största uppgiften det året- Boken om mig själv. Jag skrev om vad jag gjort i mitt liv, hur jag lärde mig höger och vänster och när jag lärde mig simma. Jag skrev också om vad jag hade för drömyrke när jag blir stor och vad jag absolut inte ville jobba som. Mitt värsta alternativ var journalist. Jag hatade journalister, hade aldrig träffat någon, men på något sätt kändes det som att dom bara var i vägen och ställde en massa jobbiga frågor till utsatta människor. Jag tyckte inte det verkade som något som jag skulle passa in på över huvud taget.
Men konstigt nog så har olika spår lett mig in på Medie- och kommunikationsvetenskapsprogrammet Visuell kommunikation och design. Vi har tenta på torsdag om mediernas mekanismer och just nu sitter jag i bibblan och läser om journalistik. Jag tycker det är jättespännande med journalistik och medier, det känns att jag har valt rätt och jag läser böckerna (som jag inte kommit så långt med än) för att jag vill, inte för att jag måste. Tänkte till och med läsa över jullovet för att jag vill lära mig så mycket som möjligt så jag är attraktiv som möjligt sen när jag kommer ut på arbetsmarknaden. Är det inte ödets ironi så säg..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0