Karin Bergman

När man går och handlar och kollar på kläder så måste man ha rätt storlek för att plagget ska passa naturligtvis.

Och är storlekarna i nummerordning såsom 36,38,40 osv så är det fine..
Men när storlekarna är xs, s, m , l , xl... så börjar man undra. Jag tyckte inte det var en jättebig deal att gå från 38 till 40.
Men att gå från M till L är hemskt. Från att ha varit Medium = mellan, lagom, normal till att bli
Large = stor, för stor, gå-ner-i-vikt-stor! Helt plötsligt har man en annan stämpel på sig. Skulle lappen från tröjan synas någon gång så ser alla att det står "Hej allihopa, jag är stor, jag är inte lagom längre!"

Är det verkligen ett bra sätt att få människor att känna sig nöjda med sina kroppar?
Man ska vara nöjd med den kropp man har, och visst det är jag, någorlunda iaf. Men när man går i affärer och blir påmind så fort man ska testa ett plagg att man är "stor" så är det inte lika roligt längre.
Inte det smartaste storleksnamngivarna har kommit på direkt..


Vad sägs om att storlekarna skulle heta:
Vacker (XS), Söt (S), Underbar (M), Härlig (L) osv. i stället?


Visst skulle man må bättre av att testa ett plagg i storleken Härlig?