Livet i ett porslinshus

Jag vaknar, stiger upp, lyssnar om någon är hemma
tar försiktigt några steg uppför trappan tills jag märker att jag är ensam i huset.
slappnar av, äter frukost som vanligt folk.

ett ljud hörs utanför någon timme senare.
bilen stannar och dörren stängs igen
stegen närmar sig och jag stelnar till
går i rask takt ut i köket och ställer in disken...-försiktigt
kollar så att tv:n är avstäng och ingen onödig lampa lyser innan jag försiktigt går ner till ett rum
och sätter mig.. tyst
får inte röra något, får inte låta något, får inte gå på hälarna, får inte hoppa, får inte vissla,
får inte säga fel saker,
får inte låta saker stå framme,
får inte prata för högt!

sätter mig i soffan vid tv:n och hoppas att han inte märker av något som jag gjort fel
reser mig hastigt då han ropar på mig
Dra upp persiennerna! Bädda sängen!

får inte göra fler fel...

Kommentarer
Postat av: hedwig

Vilket skönt flyt det var i den... Vilket målande sätt att säga det på, tyckte rubriken passade så bra också.

2009-06-13 @ 08:30:01
URL: http://sagolunden.blogg.se/
Postat av: Karin

haha tack, Men det är precis så det känns när man inte har varit hemma på ett tag och inte hunnit vänja sig. Förstår vad ni vänner får stå ut me här hemma...

2009-06-14 @ 16:07:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0