Karin Bergman

Ikväll hade vi konsert i domkyrkan. En julkonsert med kören som vi övat på i flera veckor på att få ihop och ikväll smällde det! Det var kul, men samtidigt lite trist med tanke på att jag inte hade någon jag kände i publiken. Det är så trist att ha päronen så långt borta så dom inte kan komma och kolla på sånna här grejer. Man blir så avundssjuk på de som har sina nära och kära och kollar på konserten. Speciellt efteråt när alla kommer fram och man snackar. Det handlar inte så mycket om att höra hur bra det lät och så utan mer att veta att någon brytt sig att ta sig dit för att kolla när man uppträder något som man övat på i månader. Det ger ingen riktig rush efteråt när man bara e klar och packar ihop lite grejer och åker hem. Ingen annan än körmedlemmar att reflektera med hur det gick. Men jag ska inte klaga, jag hade ju en vän som tänkte dyka upp men som blev sjuk.